Fri.
Tusentals känslor snurrar runt i kroppen som en tornado. Men jag vill endå försöka skriva, jag skriver som mitt hjärta känner så får vi se vad det blir av det.
För snart två månader sen satt vi öga mot öga framför läkaren som sa de overkliga orden, de orden man fasat för men endå på nått sätt varit så beredd att nångång få höra. Vi såg det i hennes ögon så fort hon kom gåendes i korridoren. Samtalet därinne kom inte som en chock på nått sätt för vi såg själva hur Malin blev sämre.
Under hela denna mardrömsresa har man endå haft hoppet uppe från dag ett. Vi skulle fixa detta, det var bestämt. Det fanns ju inget annat. Inte en chans att Malin skulle försvinna från oss.
Det gick endå inte att stänga bort de tankarna med tanke på att vi visste vad detta var för sjukdom. Men det var verkligen inte lätt att försöka inse. I början så bläddrade jag snabbt förbi dödsannonserna i alla tidningar och intalade mig själv att jag inte såg dem. När vi körde förbi nån begravningbyrå blundade jag och så höll jag på hela tiden. Jag blundade för det som jag egentligen visste hela tiden kanske nån gång skulle komma.
Det fanns inte i min värld. Inte i någons värld.
Även om vi aldrig pratade riktigt om döden med Malin så såg man på henne att hon visste, hon visste långt före oss andra att hon inte skulle klara detta. Hon ville skydda oss, så länge som det gick. Hon berättade aldrig för oss att hon visste, men vi såg det i hennes ögon och hon såg det i våra. Det behövdes inte mer. Hon ville inte prata om det.
Tusen frågor kom upp i huvudet och man brottades med allt inom sig och fattade vad som skulle hända men endå verkligen inte. Kroppen är verkligen konstig i såna här situationer. Ofta "stänger" kroppen av och bli helt tom. Man är som ett skal och helt tom inombords. Men känner ingenting samtidigt som man känner nått enormt, en enorm smärta.
När vi först var i Lund så ville Malin inget hellre än att åka hem till Trelleborg och vara där. Hon hatade att vara i Lund. Det är ett så himla stort sjukhus och inte på alls samma sätt som i trelleborg. Så fort vi kom till Trelleborgs sjukhus blev hon väldigt lugn och kände sig trygg, nästan så att vi tyckte att hon blev lite lite bättre, hon fick mer energi av att känna sig trygg på nått sett. Vi var på avdelning 11 i några dagar och de hade ganska mycket passienter och så så när vi fick den förfrågan att förflyttas till den palliativa avdelningen så sa vi såklart ja till det. Samtidigt som man inombord kände att, - Ja, nu finns det bara en väg att gå.
Vi gick ner själva först för att titta på rummet malin skulle få ha. Det första jag la märke till var den lilla skylten med ängeln där det stod "välkommen Malin". Det första jag tänkte var - Jaha?, välkommen att dö. Men ångrade mig snabbt och försökte tänka på andra hållet istället att här skulle hon få det underbart.
De sa till oss att vi fick göra om och flytta på alla saker om vi ville det. Vi frågade Malin vad hon ville ha på rummet. Hon sa att hon ville ha sin sovrumslampa, sina vita ljusstakar och alla sina älskade änglar. Sen gick jag och Daniel hem till deras lägenhet och fyllde en bag med allt. Mamma och Julia körde till IKEA och handlade jättevackra rosa rosen påslakan. Innan malin rullades ner på rummet så gjorde vi om allt och satte tavlor överallt, foto och på oss alla och bilder på hennes älskade New York. Alla änglar satte vi runt om i rummet. Borden Fylldes snabbt av tusentals underbara blommor från alla er finaste vänner <3.
Vi visade alla blommor för henne och hon fick lukta på alla och varje gång hon gjorde det så stängde hon sina ögon och smilade.
Vi lärde snabbt känna den underbara personalen på avdelningen. De är fantastiska och jag/vi kan inte beskriva med ord hur bra dom är där. Malin kunde inte vara på någon bättre plats. Vi ville såklart först se om det gick att ha Malin hemma, men eftersom hon behövde så mycket hjälp med allt så för hennes skull så fick vi ett rum där. Hon stormtrivdes där och så fort vi gick utanför rummet så efter en halvtimme ville hon tillbaka.
Varje dag gick jag genom häcken till parkeringen och in på rummet och möttes av hennes underbara leende. Även om hon inte kunde röra sig så var hon endå rortfarande Malin. Helt klar och med på allt, med sina stora blåa ögon. Vi hade underbara dagar på rummet. Vi satt och tittade på våra älskade Disneyfilmer varje dag. Vi brukade säga att vi hade hela Hemmakvällbutiken i denna byrålådan. Har vi inte sett Alladin, Tarzan, Hitta Nemo, Ariel, Lejonkungen och alla de andra underbara filmerna en miljon gånger förr så har vi gjort det nu. Hon älskade att titta på filmerna om och om igen, alla sånger och alla citat som vi alltid skrattar åt och som bara vi kan prata om och härma och känna oss som barn igen. Filmerna, hemmakvällgodis och piggelin, det var det bästa och vi är så himla glada att hon var med så mycket och kunde titta på film och kunde äta vad hon ville hela tiden.
Tillslut så sa vi till henne " Malin, snart kommer hela du bli till en piggelin så många som du äter", då bara skrattade hon, sådär som bara hon kunde, ett underbart skratt som man varje gång blev så varm i hjärtat av. När du låg där och dina axlar flög upp efter varje skratt.
Vi visste att det var att ta en dag i taget nu och ta vara på varje minut tillsammans och det gjorde vi, vi hade underbara dagar däruppe. Hon var glad och skrattade och skämtade hela vägen. Jag minns speciellt när Daniel frågade henne om de skulle hångla och även om hon hade svårt för att sträcka ut tungan så sa hon JAAAA! och visade sin lilla tungspets och bara skrattade. När hon redan hade ätit fyra piggelin och ville ha en till, JAG BESTÄMMER! sa hon. När hon ville se Peter Pan fem gånger i rad. När vi alla stod i vägen för tvn då och då och hon blev rasande för att vi stod och ville pussa henne så att hon inte kunde se filmen. När hon ville ha fotmassage så länge att pappa fick kramp i ryggen. Det och massa massa roliga saker fick vi höra av henne dagligen.
Även om hon visste vad som väntade och om hon hade ont vissa dagar så var hon glad ända in i det sista, hon skrattade jättemycket samma dag. När Daniel skulle ge henne mat och han låtsades att skeden var ett flygplan, en bil, en helikopter osv. Men det är Malin, hon var/ÄR! sån.
Vi berättade varje dag flera tusen gånger om dagen hur mycket vi älskade henne, och jag sa till henne hela tiden att jag ska berätta för hela världen hur stolt jag är över att få vara din syster, varje dag.
Hela måndagen var hon väldigt stressad och hur mycket ångestdämpande och lugnande hon fick så kunde hon inte lugna ner sig. Det var fruktansvärt att se henne så stressad. Vi har hela tiden vetat att dagen skulle komma, vi har bara inte vetat när. När vi såg henne så stressad så började nog vi alla förstå. Vi alla stod runt om henne och klappade och smekte och masserade och pratade. Tills slut tog mamma det första steget och sa till henne " Malin, vill du släppa taget nu så får du det, du har kämpat tillräckligt nu". Paniken rusade inom mig och sen insåg jag och då började vi alla prata med henne om ALLT! Vi gav henne tillåtelse, vi bad henne tänka på sig själv för en gång skull, vi berättade hur mycket vi älskade henne och att vi alltid kommer vara tillsammans var vi än är och att vi kommer att ses igen.
Hon kämpade emot hela vägen, hon ville inget hällre än att vara kvar och det gjorde så ont att bara stå och se på. Fruktansvärd smärta. Jag vet att hon inte var rädd för att dö, hon var rädd att lämna oss, att inte få va med oss.
Jag sa till henne, tänk på glada tankar, tänk på landet ingenstans.
Jag var väldigt rädd inför när det skulle ske, hur jag skulle känna då. Jag föreställde mig att det skulle kännas som om något sögs ifrån mig.
Det blev kväll och Malin sov och vi beslutade att stanna hos henne. När vi väl insåg att det var dags, var jag tvungen att gå ut i korridoren, jag fick panik och fick ingen luft, jag kände inte längre mina armar och jag började skaka jättemycket.
När jag går in i rummet igen hör jag min syster dra sitt sista andetag och mamma säger - prata med henne Sofie. Det sista jag sa till henne var att vi alltid kommer vara tillsammans, inget kommer någonsin kunna skilja oss åt det är alltid du och jag. Nu är du frisk igen, nu kan du gå, dansa och springa. Där är underbara människor som tar emot dig. Jag älskar dig mest av allt i hela världen min älskade Malin.
Efter det förändrades mina känslor och bytte riktning. Jag kan inte riktigt beskriva hur jag kände, men det var inte alls som jag trodde. Istället för att något skulle sugas ifrån mig så var det något som sögs in i mig istället. Känslan var underbar och jag fick jättestarka känslor och en röst inom mig sa att allt är lugnt och nu är hon på en underbar plats. Jag kunde inte gråta.
Jag gick runt till alla som var där och berättade om min känsla. Alla man ville skulle vara där var där. Natten var fin och det var ingenting som var obehagligt. Allt var väldigt fint och Malin såg så nöjd ut, hon var så fin. Så underbart fin och ja, hon hade verkligen ett riktigt leende på sina läppar. Allt var perfekt, hon valde rätt tillfälle och visste hela tiden. Mamma höll henne i handen hela tiden och jag höll mina händer om hennes kinder samtidigt som jag pratade med henne.
Känslorna började blandas igen efter ett tag när jag sen insåg att nu var det över. Vi förstod inte riktigt, vi var i vår bubbla.
Nu, nu gör det så fruktansvärt ont, att veta att jag inte ska få ge dig alla mina pussar, få krama dig igen, eller se dig skratta eller få höra din röst. Tankarna flödar och går åt olika håll. Varför lever jag och inte Malin? Varför får inte hon leva om jag gör det? Är det inte meningen att vi ska gå på samma håll för att vi är ett?
Sen ena stunden vill jag inget hellre än att leva, för att jag vill leva för dig. Göra alla saker vi skulle göra, alla resor vi skulle åka på. ALLT! och göra allt det där för dig.
Det första jag tänkte på när jag vaknade i tisdagsmorse var - hur är det med malin idag?, måste ringa mamma. Men sen så lika fort som jag tänkte det lika fort kom sanningen ifatt mig. Vad ska vi göra nu?
Det blir att ta en dag i taget nu. Hur vi ska klara detta, hur vi ska ta oss igenom smärtan och sorgen, det vet jag inte.
Jag saknar dig så fruktansvärt mycket att det gör så ont, så ont. Men en sak vet jag min älskade älskade Malin, att vi kommer att ses igen, det kommer vi. För det är alltid VI!
Sov gott våran älskade ängel, nu är du fri.
Orden räcker inte till för hur mycket vi älskar dig. Mamma Pappa Sofie Julia Daniel Farmor Farfar Mormor(Ulla) Morfar Susanne Micke Jimmi Linn Susanne Jerker och övrig släkt och alla alla fina underbara vänner som finns <3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3 
Såhär vill vi att alla ska minnas Malin. För den hon var, inte för att hon blev sjuk. Det var det sista hon ville och från dag ett sa hon att alla ska vara som vanligt och behandla mig som Malin, för det är och kommer alltid vara jag. Och så ska det bli. Vi ska minnas henne för att hon är Malin, inget annat.
För den alltid glada underbara tjej med glimten i ögat som aldrig gjort någon eller något illa. Hon är den finaste systern man kan ha och jag kommer alltid säga att jag har en tvillingsyster, skillnaden är bara att du är en otroligt vacker ängel som inte längre finns på jorden, men du finns mitt ibland oss hela tiden. Överallt och tittar till oss.
I´m forever keeping my angel close. Think of the happiest thinks, it´s the same as having wings.
LOVE LIVES FOREVER <3
Jätte fint skrivit. Malin har det bra nu slippa sina monster, slippa ha ont. För er andra börjar er stora kamp nu tomheten efter Malin. Malin kommer alltid ha en plats i mångas hjärtan.
Tänker mycket på er.
Bamsekram Lotta
Beklagar verkligen. Nu har Malin funnit ro och har det bra.
Många kramar
<3 <3 <3
Otroligt fint skrivit Sofie!
Finner inga ord. Tänk att det finns så fina ting<3<3
Vår fina ängel Malin! <3 Jag både ler och gråter, känslorna är så blandade. Fina Sofie, så fint skrivit... <3<3<3<3
Underbara Sofie, så otroligt fint skrivit.. Malin lever med oss för alltid! <3<3<3
Så fint och bra du skriver... beklagar sorgen!!!! Styrke Kramar
Så otroligt vackert skrivit Sofie! Vi kommer alla minnas Malin som den livliga och bubbliga människa hon var, så otroligt vacker och stark! En sån kämpe! Alla minnen jag har med er sedan barnsben, när ni tjafsade och kastade tårta på varann, och när vi var på lingvallen tsm och allt allt allt! Det kommer jag hålla närmast mitt hjärta, minnas de glada tiderna! Jag får knappaast luft när jag tänker på det, men nu flyger hon på sin Pegasus bland molnen, som en vacker vacker ängel! Kommer sakna henne så fruktansvärt mkt! Jag finns här för er! Jag älskar er nu och föralltid mina bästaste barndomsvänner! <3
Ord och meningar kan inte beskriva hur orättvist livet är, men du får aldrig sluta vara stark Sofie. Malin är på en underbar plats nu och vakar över dig och din familj. Vila i frid vackra ängel <3
Så otroligt fint skrivit , vilken syster du är!!
Kände inte malin personligen, men gud vad hon har berört mig, vilken kämpe!! Jag berundrar henne, jag beundrar er, vilken familj & vilka vänner hon har/hade. Livet är så otroligt orättvist , Men hon är på en bra plats nu, & fast jag vet att det är jobbigt nu så fortsätt vara stark. Jag tänker på er!
Sovgott fina Malin!
en eloge till dig som orkar skriva ner detta. djup, ärligt och så kärleksfullt!
Det gör ont i mig att läsa samtidigt som jag ler mellan raderna.
Ta vara på varandra. Livet är här och nu!!!!
Väldigt fint skrivit
Sov gott fina Malin <3
Ta hand om varandra och lev för Malin
Tårarna rinner ner ifrån min kinder, samtidigt som ett leende finns på min läppar.
Du är en helt fantastisk syster, som verkligen funnits där, ALLTID för Malin. Det var jättefint skrivet av dig...det berör verkligen, precis som hela den overkliga händelsen har gjort.
Var stolt över dig själv, för det vet jag, att Malin också är!!
Som du skrev, Lev för Malin, för det hade hon velat!
Mina tankar går till Malin, till dig och er familj <3
Stor varm styrkekram!
Tack för att Du orkar dela med Dig till alla oss, som står utanför och kikar in. Så vackert skrivet..
Amor vincit omnia<3
Bär för alltid med mig alla våra minnen! Sen vi sprang på småsten mellan ert och Cassies hus till frisör kurs efter kurs, projektarbetet, fester och studentlycka!
Står alltid i närheten och älskar er av hela mitt hjärta! <3
Sofie! Du är underbart otrolig och jag är stolt över er alla!! Tack för att ni varit så öppna och välkomnande under denna tid! <3
så himla fint skrivet. sov gott malin <3
Sitter här och gråter medan jag läser. Inte dock bara av sorg, utan för att det var så fantastiskt skrivet, och jag tror att Malin var världens lyckligaste som hade dig som sin syster.
Kämpa på nu med sorgen och tomheten - men som du själv skrev så kommer ni att ses en dag igen.
Lycka till med allt som du gör och många varma kramar till dig och din familj! <3
Jag beklagar verkligen. Har följt er från början, eftersom jag vet vem ni är genom frans suell och att ni brukade fixa mitt hår där innan jag själv började där. Känns otroligt hemskt för mig, och då kan jag inte ens tänka mig hur det känns för er. Håll er starka, hon finns med er hela tiden.
vila i frid, Malin.
Känner inte er men beklagar verkligen!
Fint citat:
"If Love Could Have Saved You, You Would Have Lived Forever"
Vila i Frid
så fint skrivet <3 känner er inte men tänker massa på er
Jättefint skrivit! Malin är stolt över dig, bättre syster hittar man inte och bättre syster än Malin hittar man inte. Alla vi ska dö förr eller senare. Men Malin har det bra nu och hon slipper monstret. Känner inte er men vet vem ni är och har följt med er blogg.. Du är bäst! Ta hand om dig och många kramar.
Usch, tårarna trillar ner för kinderna, det är så hemskt! Det är så orättvist! Livet borde ta de äldre och inte de unga! Jag kan inte en förstå den sorg ni känner, men det måste vara fruktnsvärt.
Många många styrkekramar till er!
/Annika
fyför vad ont det gjorde att läsa detta. du är så otroligt stark sofie! ni kommer klara er igenom detta, och malin kommer alltid finnas hos er, hos dig! all styrka till er!
Så fint skrivet av en underbar syster. Det gör ont i hela kroppen när jag läser, tårarna trillar nerför kinderna. Förstår saknaden, men hon finns med dig alla dagar intill livets slut. Utan smärta vakar hon över sin fina familj och sina vänner.
Vila i frid, Malin <3
Kram Katti
Gud vad fint och på ett sett helt underbart skrivet!
tårarna rullar ner från mina kinder!
Malin, du och hela er familj har varit otroligt stark.. ni var/ är en stor inspiration!
Stora varma kramar ! <3
Vila i frid Malin. Nu är du fri. Sänder stora styrketankar till er! Tillsammans klarar ni er igenom detta.
Så otroligt fint skrivet, inga torra kinder här inte ! Livet är så otroligt orättvist, även om jag inte kände Malin eller er familj så finns mina tankar hos er, varje dag! Massa styrkekramar till er, ni kommer klara er igenom det !
Kände inte Malin men jag blev otroligt berörd av denna starka och vackra tjej igenom hennes kamp. Jag beklagar sorgen till er familj av hela mitt hjärta. Mina tankar och böner går till er och att ni läker med varandras hjälp.
Vila i frid Malin.
Du skriver så otroligt fint och det berör så djupt att jag sitter och gråter. Det är så fruktansvärt orättvist och ofattbart. Ni verkar vara underbara människor. Tack för du orkar dela med dig!
Jag miste min bror tidigt, inte lika tidigt som du mistr dumin din syster, men tidigt. Min tröst har varit att hans liv var BRA NEN KORT. vad jag förstår har Malins korta liv också varit BRA. Kan vara något att hålla sig fast i. Känner så med er!
Detta är nog det sorgligaste men på samma gång vackraste jag läst. Malin kommer att finnas kvar så länge vi tänker på och pratar om henne.Man är inte borta förrän man är glömd. Malin glömmmer vi aldrig!
Kan inte sluta gråta, du skriver så vackert! Jag har också en tvillingsyster. Man har ett speciellt band och det är något man alltid kommer ha! Hon finns i dig och ditt hjärta för alltid.
Skickar all min styrka till dig och din familj<3
Vila i frid Malin
Så fint skrivet, tårarna går bara inte att hålla tillbaka! Du skriver så vackert om både Malin och din relation till henne. Känns nästan som att man var där hos er. Jag är övertygad om att vi är många, många som varit med er i tankarna hela den här hemska resan. Men nu har Malin fått ro och som du skriver att nu kan hon skratta, dansa igen.... Tack kära familjen Cammerö och Daniel för att ni delar med oss av detta. Tror att ni fått många att tänka till lite extra! Många kramar till er alla och jag skickar en luftpuss upp till Malin.
Riktigt fint skrivit. Så starkt att du klarar av det. Hon är på en bättre plats nu. Hon slipper känna all den smärta och en dag kommer ni träffas igen!
Må hon vila i frid!
Jag beundrar er !
Fina Sofie tack för allt som du har förmedlat till oss här på bloggen..jag har inte ord för vad som hänt men kan fortfarande komma ihåg hennes ögon. För övrigt det enda jag kunde skilja er på när ni inte hade olika färger på kläderna. I måndags samlades vi i Hbg mormor Kerstin, Erik , Gerd, Bertil o jag, vi satt och pratade om er, tittade på Fb,bloggen,bilderna. Vi har våra tankar hos er och sänder många kramar från alla. Think of a wonderful thought. <3
Underbara Sofie....Du skriver så fint Malin är så stolt över ha en såan underbar syster och familj, Älskar dig och fina Malin ta hand om dig en dag ärni tillsammans igen. Kramar i massor
Såå vackert skrivet Sofie <3 Sitter å gråter när jag läser allt detta. Vi kommer minnas malin för den tjej hon var. Vackrare ängel får man leta länge efter <3 Tänker på er...
Kramar
Usch, livet är inte alltid det bästa. Gråter när jag läser detta, så himla fint skrivit. Jag tänker på er och beklagar förlusten av Malin jätte mycket.
Fina du! Fina ni! Vi alla fäller otillräckliga tårar för detta obegripliga som hänt. Vi alla vet att Malin har det bättre nu än vad hon haft den senaste tiden, och det är så vi får tänka. Hon kommer föralltid att vaka över er, men det vet ni redan om. Mer vacker ängel än Malin kommer aldrig att finnas! Styrkekram till er alla, verkligen. Tänker på er <3
Så fint.. Jag sitter o gråter.. Du är världens finaste syster.. Glöm Aldrig det.. <3
Känner inte dej/er men följt er resa.... Kraam
Måste vara som att förlora halva sig själv när det är ens tvillingsyster som dör.
Så vacker hon var din syster och så många underbara minnen du kommer att bära med dig nu.
Smärtan måste vara outhärdlig nästan och det finns inga ord som kan trösta i en stund som den här.
Man kan bara ta en dag i taget. Och tänka att hon vakar över dig och ser och älskar dig från där hon är även nu.
Kärlek från Karin
Hej,
jag känner inte er men har gått på er skola, två klasser över er,
jag har läst o föjt er, vilken fin familj malin hade, o verkligen en fin syster,
Dessa sista orden du har skrivit har gjort att jag fick tårar till tusen. Fan, starkt av dig,
du e en stark person, tro inget annat!!!
kram sanna
Dina ord om din underbara syster får mig att falla i tårer.. Är otroligt berörd av er och Malins historia!!! Nu tar änglarna hand om er Maling!!! Kram Li
Hej Sofie!
Vill bara tacka dig och din familj för ni varit så underbara och delat med er av ert liv under denna jobbiga tid.
Finner inga tröstande ord att skriva ner men vill ändå skicka en tanke och styrkekramar till er.
Tack för att du tagit dig tid i din sorg all briefa oss läsare om Malins sista tid här.
Må hon vila i frid,den tappra ängeln hon är/var
Kram
A
Tårarna rinner nerför kinderna när jag läser,har följt er kamp och har tänkt/tänker på er morgon till kväll.Jag har bara träffat Malin ett par ggr när hon klippte vår flicka Tabitha 4år.Och vi fastnade för hennen meddetsamma med sitt fina rara sätt,som du också har Sofie.Tabitha ville ej klippa sig hos någon annan,men vi lyckades få med henne och bli klippt av dig Sofie.Och hon har ej klippt sig sen dess,härom veckan sa vi till henne att hon behöver klippa sig och då svarade hon Malin ska göra det.Vi förklarade för henne i tisdags hur det var med Malin,då svarade Tabitha oss,då är hon en ängel nu uppe i himlen. Många många kramar till er,Malin kommer alltid till att finnas i våra hjärtan<3<3
Do not stand at my grave and weep,
I am not there, I do not sleep.
I am a thousand winds that blow.
I am the diamond glint on snow.
I am the sunlight on ripened grain.
I am the gentle autumn rain.
When you wake in the morning hush,
I am the swift, uplifting rush
Of quiet birds in circling flight.
I am the soft starlight at night.
Do not stand at my grave and weep.
I am not there, I do not sleep.
Do not stand at my grave and cry.
I am not there, I did not die!
Do not stand at my grave and weep.
I am not there, I do not sleep.
I am the song that will never end.
I am the love of family and friend.
I am the child who has come to rest
In the arms of the Father
who knows him best.
When you see the sunset fair,
I am the scented evening air.
I am the joy of a task well done.
I am the glow of the setting sun.
Do not stand at my grave and weep.
I am not there, I do not sleep.
Do not stand at my grave and cry.
I am not there, I did not die!
längesedan jag grät så mycket...Jag har läst Malins blogg ända sen hon började skriva, känner inte er men jag brukar gå förbi er i stan. Så himla fina ihop <3 Hoppas verkligen att du kan känna hennes styrka och använda den till att uppfylla dina drömmar i livet. Det vill nog Malin att du ska :D
Många kramar till dig och er familj.
Så otroligt vackert du skriver, vilken fin kärlek ni hade! Förlorade själv en nära släkting i lördags, så jag vet vad ni alla går igenom nu.
All styrka och kärlek till er!!
Tänker på er! Vad underbart fint skrivet av dig och vilken fin syster Malin har! Många styrkekramar till er! Sov sött Malin! Kramar från en bloggläsare som inte känner er men följt er resa.
Så många vackra ord, trots allt det sorgliga var det så mycket kärlek i texten. Fint gjort Sofie, att du kunde skriva detta.
Jag har själv gått igenom samma oro och sorg, min kära lilla syster tog farväl av sin sjukdom (samma som Malin) och lämnade oss alla för ett halvt år sedan. En tröst har vi, ingen av dem lider mer.
Tankar till dig och Malins alla nära och kära, det är en tuff tid som väntar! Fantastiskt vackert och ärligt det du skriver, och det låter som Malin hade det så bra som det gick under sin sista tid i livet. Styrka, kraft och värme till er!
Jag blev verkligen rörd när jag läste det här. Det är så hemskt att hon inte finns längre, så orättvist! usch, jag lider verkligen med er. Det är tungt att vara med om när någon man älskar försvinner. Ni ÄR det finaste syskonparet jag hört talas om måste jag säga, och det kan jag säga trots att jag bara sett bloggen.
Det här var verkligen fint skrivet och det märks att det kom från hjärtat. Det låter verkligen som om hon fick somna in på ett fint sätt, med de hon älskar(!) runtomkring sig. Jag tror också på att ni kommer ses igen, inte ens döden kan skilja på två så fina systrar <3
Vila i frid Malin, du kämpade verkligen tappert, var så stark och otroligt beundransvärd!!
Tårarna bara rinner ner från kinderna. Det gör så ont i en när man vet allt ni har fått gå igenom. Ni har berört så många och så många som tänker på er och vill ge er sitt stöd! Så otroligt fint skrivit! Malin har det bra! Jag beklagar verkligen sorgen!
Även om jag inte kände Malin fick det mig att gråta, Jätte fint skrivit!!!
Så otroligt vackert skrivet. Det måste verkligen vara tufft för er att få genomlida en sak. Det är något man aldrig vill att en människa ska vara med om. Jag förlorade min mamma för 9 år sedan med cancer i huvudet :( Kunde inte låta tårarna stanna inne när jag läser och ser som ni har kämpat och vilka band ni har tillsammans.
Känner inte er men skänker all min omtänksamhet till er och tänker på dig och din famil!
Jag kände inte Malin men träffade henne några gånger, hoppas verkligen att hon har det bättre där hon är nu. Jag behövde inte ens lära känna henne för att förstå att hon var en fantastisk människa. Va stark, och kom ihåg att det är okej att vara ledsen och att ta saker i sin egen takt. Du och din familj finns i allas våra tankar. Vila i frid malin
♥
Sofie, jag tror ingen kan förstå era och framförallt dina känslor kring detta som inte fick hända. Det enda jag kan säga är att du och Malin är två underbara människor som fått mig och alla andra i vårt lag att skratta otaliga gånger. Genom våra minnen lever hon kvar och det kan inget/ ingen ta ifrån oss.
Kom att tänka på denna låten av Annie Lennox (into the west), tycker att den på ett fint sätt passar in på denna sorgliga tid:
Lay down
Your sweet and weary head
Night is falling
You’ve come to journey's end
Sleep now
And dream of the ones who came before
They are calling
From across the distant shore
Why do you weep?
What are these tears upon your face?
Soon you will see
All of your fears will pass away
Safe in my arms
You're only sleeping
[Chorus]
What can you see
On the horizon?
Why do the white gulls call?
Across the sea
A pale moon rises
The ships have come to carry you home
And all will turn
To silver glass
A light on the water
All souls pass
Hope fades
Into the world of night
Through shadows falling
Out of memory and time
Don't say: «We have come now to the end»
White shores are calling
You and I will meet again
And you'll be here in my arms
Just sleeping
[Chorus]
And all will turn
To silver glass
A light on the water
Grey ships pass
Into the West
tack för att du delar detta med oss. Inlägget är så starkt, så ärligt och rakt du vågar skriva.
Ta hand om er.
Kram från en okänd betraktare
Vet inte var jag ska börja.....Jo Vila i Frid Vackra Malin......Allt rivs upp igen.....För 2år sedan satt jag uppe på palliativa precis som ni...Min älskade mor låg där, hon hade lungcancer. Jag visste inte vad palliativa var... Jag förstod aldrig att hon skulle dö, Ville Inte Förstå!!! Men jag fick bara en vecka med henne där. Vi hade oxå det så där mysigt som ni verkar ha haft. Vi pratade varje dag om hur mycket vi älskade varann, men aldrig om döden. Vilket jag önskar i dag att vi hade gjort... Jag hade inte så många kära vänner och familjemedl. hos mig, det hade jag verkligen önskat. Jag satt själv och vakade över min kära mor... Ibland kom min storebror, som inte klarade av det riktigt, han drog sig undan istället. Men jag älskar honom ändå, min fina bror.För min mor tog det 8 veckor från det vi fick besked till det att hon var borta..... För kort tid enl. mig. Men för mor var det bra, då hon slapp lida mer.... Jag önskar jag kunde varit så starka som ni varit, att dela med mig till alla om vad som händer och har hänt. Tack alla ni! Sofie, Daniel o Christina!! Tack! Ni har hjälpt mig att gå vidare, att bearbeta min mor mer, som jag tyvärr inte riktigt gjort... Jag har haft 2 fruktansvärda år....Jag måste få dela med mig oxå angående tvillingar... Min mor är oxå tvilling! Och visst är det nåt speciellt med Tvillingar!!! När jag satt hos mor sista natten, så vakade jag hela natten. Sov inte en blund.... Jag satt från tidig kväll till tidig morgon, när jag till slut inte orkar mer utan känner hur jag slumrar till, då passar mor på att ta sitt sista andetag. Jag e säker på att hon ville passa på att lämna för att inte såra mig.....Just när hon tar sitt sista andetag, så ringer telefonen. Det är hennes tvillingsyster som frågar: Somnar hon nu? E det slut, jag känner det, jag känner det. Ja svarar jag det e slut. E det inte konstigt? Telepati e vad tvillingar har tror jag... Förlåt om jag skrivit om min sorg i er svåra tid, jag e ledsen... Men kände att det kanske ändå nånstans var en liten klen tröst för er... Ha det nu så bra och tänk på att Malin har det bra nu.... Ta hand om varann och prata mycket om det, vilket jag inte gjort. Ni har varit fantastiskt generösa som delat med er i er sorg.Tack än en gång! Malin vila i frid <3 Kram Marie från trbg... <3 <3 <3
Jag beklaGar sorgen innerligt. Mina djupaste tankar går till er alla. Jag kände inte Malin eller dig Sofie men genom Daniel, som var min klasskamrat, har jag följt Malins kamp. Men nu är kampen över och hon slipper ha ont. En av d vackraste änglar har nu tagit sin plats i himeln. Var stark Sofie, jag beundrar dig! Styrkekramar från mig... <3
♥
Tack för att du delar med dig, det går rakt in i hjärtat.
Så fint skrivit. DU/NI är värdefulla o Malin kommer alltid vaka över er
Även fast jag inte vet vem ni är så ger jag er all min styrka jag har!
Ingen bör utsättas för detta elände..
Ni är starka, riktigt starka!!
jättefint skrivit, det kändes rakt i hjärtat.
Jag beklagar sorgen och tänker på er!
<3
Hej
Jag kände inte din syster men jag kan känna hur du känner det för jag har också mist en anhörig nyligen jag grät när jag hade läst färdigt dina ord var så berörande och de gav avtryck i själen. Din syster finns fortfarande och en dag möts ni igen Lev livet för henne också hon kommer alltid att finnas vid din sida glöm inte det Kram Eva
Vilken underbar fin syster du är Sofie. Hon hade ett starkt hjärtat och kämpa till det sista. Vila i frid fina ängel <3<3<3
Jag beklagar att du förlorade din syster... Jag har följt bloggen ett tag och bett för er och hållt tummarna och önskat att Malin skulle bli frisk igen...
Jag vet att det finns ett liv efter detta. Och det du beskriver hur du kände dig när Malin gick över är helt fantastiskt, det bekräftar att det finns en högre makt och att Malin eller någon annan hjälpte dig igenom det svåra, du kanske kände vad Malin kände...
Hon kommer att leva genom dig, dina upplevelser blir hennes upplevelser. Lev, lev, lev och skratta det hade Malin velat ;)
Ni är en helt fantastisk familj! Och vad fint ni gjorde det för Malin, ni är änglar ni med!
Kärlek och styrka /Helene
Tårarna har fortfarande inte slutat att rinna ner för kinderna.. Har suttit i timmar nu och läst sedan den hemska huvudvärken för Malin började. Jag hoppas att jag kan lugna ner mig innan jag ska börja jobba om några timmar. Verkligen starkt av er att dela med er av berättelsen för alla dessa främlingar, ni är alla så starka. All min kärlek och styrka går till er som har stått vid Malins sida. Det är helt ofattbart, jag är själv tvilling och jag vet inte var jag hade tagit vägen om det hade hänt mig. Jag är mållös efter allt detta. Det blev mycket på en gång..
Vila i frid Malin, vila i frid <3
Vila i frid fina ängel!
Ville bara skriva ett par ord till dej/er. Det du skrivet e såå otroligt fint, kan heller inte beskriva hur otroligt ledsen jag e för er skull. Var uppe på palliativa ett par ggr och såg då hur ni alla var så glada runt om Malin =) var med på grillkvällen då vi satt o lyssnade på Daniels musik o sång, o såg verkligen hur Malin njöt. Kan bara beklaga sorgen. Tycker det e så hemskat att en så ung tjej ska få vara med om en sådan sak.
Men som du skriver hon e en vacker ÄNGEL idag och jag hoppas av hela mitt hjärta att hon kan se ner med ett leende o slippa sin smärta. Du vet inte vem jag är men jag kan bara le när jag tänker på då jag såg er med Malin, det e verkligen så man ska vara när allt e som värst...Skänker all min styrka till er och passar på att sända en stoor kram. Även om det är som det är så önskar jag er en riktigt trevlig midsommar.
Kram Jessica
Man kan inte sluta gråta efter man läst de du skrivit Sofie även om jag inte känner er men vet vem Malin var..... Jag beklagar verkligen sorgen livet e bara så fruktansvärt orättvist:(
Ta hand om varandra!!!
Väldigt fint skrivet av dig Sofie! Du har en stark vilja, en otrolig styrka och enormt mycket kärlek inom dig. Tårar rann ner för kinderna och blandade känslor uppstod, men dina ord värmde.
Jag tänker på Malin, Dig och resten av familjen! <3
Beautiful angels, just like Malin, belongs in Heaven. Vila i frid, Malin! <3
Jag känner er inte alls men har träffat Malin under en tid, hon klippte mina barn. Minns när hon hade nyss fått sina glasögon och var så nöjd just för hon skulle slippa huvudvärken så hon. Nästa gång jag klipptes så var hon inte där, då kom hon och Danne in och pratade med frisörerna och då förstod jag hur det låg till. Har följt hennes och er resa och finner inga ord längre...tårarna bara rinner. Tänker på er alla.
Beklagar av hela mitt hjärta!
Jag har varit här inne varje dag och kikat de senaste månaderna och varit orolig för hur det utvecklats för Malin. Ert liv har gripit tag i mig något oerhört och jag är glad och tacksam för varje minut jag får ha i livet. Jag önskar er familj all ro ni kan få efter det här. All min kärlek och mina tankar går till er familj just nu.
Vila i frid Malin, skickar styrkekramar till din familj!
Mycket vackert skrivit. Gråter när jag läser det här, jag beklagar sorgen och mina tankar går till er familj. Ta hand om er!
Enorm respekt till er.
Enormt vackert skrivit. Fällde minst en tår..
Rest in peace, Malin
Vila i frid, Malin
Vila i frid Malin..
Tack för att du delar med dig detta med oss. Tänker på det varje dag, ändå känner jag inte er, och kan inte riktigt greppa att det faktiskt har hänt. Livet är bra orättvist! Så otroligt vackert skrivet av dig Sofie!
Man vill/ville så gärna göra allt för att hjälpa er, men det finns inte så mycket man kan göra. Och det retar mig! Men nu har Malin det bra och hon slipper lidandet.. Hon kommer leva kvar i er för alltid!
Kram på er!
Det är otroligt hur en människas kamp som man inte känner kan beröra en så pass mycket som Malins resa har gjort. Tårarna sprutade under tiden jag läste, men samtidigt känner jag nu ett enormt lugn då jag vet med all säkerhet att Malin har det bättre nu. Hon slipper smärtan och framförallt monstret.
Vila i frid Malin <3
Fina ni. Fina Malin. Jag såg er många gånger på bussen från Malmö o kunde inte låt bli att titta på er, vackra tvillingar. Förstod senare att det var Daniel o Malin, Daniel som jag kände som väldigt ung. Trillade in här och beundrade alla vackra foto som Malin tog och har följt er resa, bett för er och fällt tårar. Jag såg Malin på en promenad och ville så gärna gå fram och säga något men gick istället förbi stum och berörd. Jag såg dug Sofie gå igenom den där häcken. Berörd och stum igen. Mina tankar har varit hos er genom denna resa, de är fortfarande hos er. Jag beklagar och önskar er styrka, lugn och kärlek <3
Så fint skrivit, sitter här och gråter..
Ni har varit och är otroligt starka allihop!
Vila i frid <3
Vet inte riktigt vad jag ska skriva, känner mig helt tom... Sitter här och gråter, tårarna bara rinner...
Vila i frid Malin <3
Mot dödsångesten finns inte mycket hjälp. Såg samma sak hos min pappa som drabbades av samma sjukdom. Nu hoppas jag att ni någonstans i det svåra kan gå vidare...
Fastän man inte tror det så lär man sig att leva med mycket.
vad fint skrivet sofie! vila i frid vackra Malin<3
Du skriver så otroligt fint Sofie! Kan inte sätta stopp på tårarna.. det är så svårt att finna ord men jag tänker på Malin varje dag och hon har en stor plats i mitt hjärta trots att jag inte kände henne. Hon har berört och inspirerat så många genom sin kamp. Kan inte föreställa mig din smärta, att din syster och tvilling har gått bort, och det finns så många funderingar över varför det blev som det blev. Livet är så fruktansvärt orättvist.. Men jag hoppas att hon har kommit tills en plats där hon inte har ont längre, och hon kommer alltid att finnas vid er sida. Vila i frid Malin, himmelens finaste ängel.
Fina sofie...finner inga ord, det är så sorgligt.Det är hemskt att man så ung ska behöva gå igenom en sån sorg och smärta! Men som du säger, Malin har det bra nu och har inte längre ont.Ni kommer att ses igen och hon finns runt er hela tiden, stanna bara upp och känn hennes närvaro. Var så säkra på att hon ser efter er!
Ta dagarna som de kommer och låt tårarna rinna, det helar dig.
Mina tankar går till dig och din fina familj!Var rädda om varandra.
Vila i frid Malin, en kämpe som få!
STORA kramar fr mig!
Sofie du underbara människa.... Så otroligt fint skrivet! Man klarar inte av att hålla tårarna tillbaka en längre tid in i texten sen håller det igång till amnläst klart och långt efetr. Jag känner så starkt för sättet du beskriver din underbara tvilling syster. Ni verkar ha varit världens bästa tvillingsystrar. Delat allt! och det kommer ni göra än. Bara att ni inte ser varandra på samma sätt. Men allt du säger och gör kommer Malin se på och vara stolt över dig. Och det du gör för henne på jorden.. (resorna och tradiotionerna som ni haft ihopa som du för vidare) Du kommer känna av hennes närvaro trots att du inte kan ta på den. Lev för henne med och lev väl! Önskar dig allt gott.... Du är så bra... Så fin. Glöm inte det! <3
Fruktansvärt orättvist. Förstår inte hur världen kan vara så grym. Jag sänder min tankar och hoppas att ni med tiden, kommer kunna överleva vardagen utan er Malin nära. Det kommer bli kämpigt men ni får minnas allt det goda, glada och vackra.
Jag beklagar verkligen sorgen! Det är så orättvist hur livet kan vara ibland, att så unga och fina människor ska gå bort.
Du skriver verkligen fint om din syster och dina ord berör enda in till hjärtat. Jag kan inte hålla tårarna tillbaka medans jag läser det fina du har skrivit. Jag hoppas att Malin har det bra i himlen.
Ni är så starka i er familj som har gått / går igenom det här. Mina tankar går till er! kramar
Så fint skrivet Sofie. Malin lever vidare i dina minnen, och hon är närmare än du tror. Hon är med dig varje dag. Jag vet - jag miste min dotter, 7 år gammal, för 2 år sedan. Hon fick också lida. Jag orkade knappt leva själv efter att hon lämnat mig. Men så en dag i våras sa hon "Mamma jag finns, du måste börja leva igen" Och tänk jag känner mig gladare igen och lever mer nu, men kan naturligtvis fortfarande vara ledsen - och det får man vara. Men att ha en alldeles egen ängel är faktiskt underbart.
Sköt om dig och ha en fin dag/Anna
Det är helt omöjligt att inte börja gråta när man läser det här. Jag kände inte Malin men har följ er kamp i bloggen och på Facebook.
Livet är så sjukt orättvist ibland, jag hoppas av hela mitt hjärta att Malin har det bra nu och att alla ni som älskar henne får träffa henne igen en vacker dag.
Varma kramar!
/Sandra
<3 <3 <3 <3 <3 <3 <3
Vila i frid Malin!
Så vackert skrivet Sofie, tårarna rinner längs mina kinder när jag tänker på allt ni har gått igenom!
Du kommer alltid ha malin med dig, ert band kan inget monster kapa!!!
Herregud vad du är stark Sofie, som skriver detta och allt tidigare. Du har verkligen fortsatt med det Malin påbörjade och du har också bidragit till att så många tänkt om och omvärderat saker i sitt liv. Att dela med sig som ni har gjort påverkar så många och bidrar till att alla som läser blir en aningen bättre människa. Jag önskar dig och din familj all styrka till att fortsätta. All styrka.
Jättefint skrivet! Malin har det bra, och ni ses en vacker dag igen för ni hör ihop! Hon väntar och undertiden så har hon det underbart!
Min syster blev svårt sjuk och lades in i september 2010. Juni 2011 lämnade hon oss, fyra veckor efter ett besked om cancer. Hon lämnade oss med ett lättat leende på läpparna. 25 år gammal mitt uppe i livet.
Sjukt att se att meddans vi gått i vår bubbla under hela denna tid, så har ni, en helt annan familj, kämpat och gått igenom exakt samma sak på ett annat sjukhus på en annan plats i landet. När vi satt vid julbordet och sa "Tänk nästa jul, då är du frisk, mår bra och kan äta och dricka hur mycket julmat du vill", så satt ni och åtminsstonde säkert tänkte samma tanke. Att nästa jul, då är allt det här över, då mår alla bra. För det fanns inget annat. Självklart skulle vi ta oss igenom det här, tillsammans. Som vi alltid gjort.
Vännerna är helt underbara i dessa stunder, för att inte prata om familjebanden som stärks. Men saknar du någon utomstående, som förstår exakt vad du känner, just i detta nu, tveka inte att höra av dig.
Tänker på er massor.
/Sara
De kändes i hela kroppen, kände sorgen i hjärtat när jag läste. Måste säga att du är en väldigt stark tjej som klarar av att dela med dig av dina tankar och känslor. Jag kände inte er men hört o läst i tidningar. De tråkiga med denna sjukdom är att den tycks bara komma till dem som inte förtjänar det. Ta hand om dig och bär med dig din syster genom hjärtat!
Vila i frid, Malin!
/ Louise
<3
Kände inte Malin men jag beklagar sorgen :( ...
Detta berörde min ända in i själen! Vila i frid Malin..
Du skriver otroligt vackert. Malin finns kvar med er! <3 <3
Vila i frid
Vila i frid Malin!!
Tack för att du orkar dela med dig till oss som följt er på avstånd och tack för din fina beskrivning från kvällen då Malin flög iväg. Det känns skönt att veta att hon var glad in i det sista och att allt var så fridfullt. Tänker på er!
Så fint skrivit <3 vilken underbar syster Malin har
Mina tankar går till er <3
beundrar er starkt
kämpa på..
vila i frid Malin, nu har hon det bra
Kan verkligen inte sluta gråta när jag läser detta. Något av det vackraste/sorligaste jag har läst. Vilka underbara människor ni är. Vet inte ens vad ja ska kommentera egentligen. Vill bara berätta att jag tycker att alla som funnits där för Malin, är helt fantastiska.
Nu slutar en saga,
Nu somnar en vind,
och allt blir så stilla,
som tårar mot kind.
Vila i frid Malin.
Dethära är det mest sorgliga/vackraste jag någonsin läst. Tårarna bara väller över.
Vet nte vad jag ska skrva, man blir helt mållös.
Ta vara på alla som finns för dig & ER!
Vila i frid Malin <3
Hade tårar genom hela texten.. Mina tankar går till er allihop!!
<3
vila i frid :(
Vila i frid. Du var mycket vacker.
Så vackert skrivet! Ni kommer verkligen träffas igen. Kram
Malins historia har verkligen berört mig, vilken kämpe! Hon hade tur som hade en sån underbar familj som fanns där för henne. <3
Vila i frid vackra Malin! Jag tänker på dig och din familj <3
Väldigt vackert skrivet.
