21/10-10
Idag är det jag (Sofie) som skriver.
Dagen började med att en ambulans kom och hämtade Malin i Trelleborg vid 08.45. Hon skulle vara i Lund kl 10. Jag var inte med då utan det var mamma, pappa och daniel. Idag mår Malin också bra, de har börjat minska lite på cortison eftersom man inte kan gå på för höga doser för länge.
-
Pratade lite med mamma och frågade vad läkaren hade sagt och så och han hade varit väldigt bra och mamma sa att han var på positiv och utstrålade styrka. Det känns skönt att hon är i så fruktansvärt goda händer, Jag känner att de har magiska händer och kommer hjälpa min Malin att bli bra.
Idag röntgades även jag eftersom de ville att vi skulle slippa oroa oss för mig också eftersom det finns en chans att det kunde hända mig också eftersom vi delar så mycket. Jag gjorde det idag vid halv tretiden. Susanne (Jimmis mamma <3) och Linn (världens bästa Linn<3) följde med mig. Själv var jag inte så jätteorolig för mig själv att jag skulle ha samma. Jag kände mest att jag ville göra det för att Malin gjort det, så vi har gjort det tillsammans.
Fick ta av mig allt som var av metall och sen var det en "säng" och sen ett stort runt rör, sånt som man bara ser på tv, men tydligen är det verklighet också tyvärr, man förstår det inte riktigt att det kan hända en själv. Sen fördes jag in då och fick ha en ställning på huvudet med speglar i så att jag kunde se Linn som satt nära mig. Jag fick ha hörlurar också, jag valde att lyssna på Michael Jackson precis som Malin gjorde. Låg där inne och blundade lite och visste inte riktigt om jag skulle skratta eller gråta. Fick en liten känsla av att jag svävade runt i det fria och var helt viktlös. Det var väl nånting med all magnetkraft tror jag. Det vibrerade lite i hela kroppen.
OCH SÅKLART FANNS DÄR INGET! det visste jag redan.
-
Direkt efter det åkte jag, Susanne och Linn till systrar och bönor och fikade snabbt och sen körde jag och susanne in till Lund, mötte upp Jimmi på vägen, för att hälsa på världens finaste Malin. Hon mådde hur bra som helst. Det
är lite blandade känslor när man sätter sin fot på det sjukhuset. Mitt liv blev en gång räddat innanför de dörrarna.
Fick lite nostalgikänslor när vi kom in i sällskapsrummet där på avdelningen. Alla filmer och då menar jag ALLA filmer som jag och Malin har växt upp med fanns där. Allt från Disney till Astrid Lindgren till jurassic park och E.T, Bert, Matilda.. ja allt. Så Malin har och göra hon.
-
Vi köre hem vid lite innan niotiden eftersom Malin var lite trött, hon har ju haft en del underbara besök nu dessa intensiva dagarna så hon blir lite trött. Det betyder så mycket för henne, alla som hälsat på och skrivit man ser hon lyser som en sol av allt stöd, vad hade vi gjort utan er <3.
Nu ikväll ska hon få duscha med ett bakteriedödande tvål så att hon är så ren som möjligt inför imorgon, sen ska hon göra samma procedur imorgon bitti. Hon ska bli väkt vid 06.00 och sen ska hon göra en biopsi heter det. Då ska man gå in och ta en liten bit från tumören och analysera. Så ingen får lov att hälsa på imorgon för hon måste ha så lugn och ro hon bara kan. Men hon vet att alla är med henne ändå. Kan inte få nog av att säga till henne hur mycket jag älskar henne, och att jag håller henne i handen varje sekund och är med henne hela tiden och det vet hon.
Denna känsla är så svår att förklara och man måste nog vara tvilling själv för att förstå. Jag känner Malin himla starkt inom mig, vi är en och jag känner det hon känner. jättesvårt att förklara men jag känner det så starkt.
Bara när huvudvärken började så kände jag dirket att detta stämmer inte, någonting är fel. Hon fick egentligen en tid hos läkaren den 29 oktober men jag sa att vi skulle ha en akut tid NU.
-
Malin är en så himla stor del av mig, vi har gått igenom allt som hänt i våra liv tillsammans. Alltid lyft upp varandra när det har gått lite sämre för den andra, aldrig tävlat mot varandra utan med varandra. Det finns inte ord man kan beskriva med hur tacksam jag är över att vara tvilling, önskar att varenda en kunde få ha en tvilling som verkligen förstår en till tusentals procent.
Detta som har hänt nu de senaste dagarna känns fortfarande väldigt overkligt, men samtidigt är det skönt att veta nu varför hon mått som hon har gjort och att hon nu har magiska händer om sig som ger henne den styrkan hon har. Ni anar inte så mycket alla tankar betyder <3 .
Varje natt ligger jag och knyter mina händer tillsammans och ber om att Malin kommer att bli frisk och igår fick jag en jättestark känsla av att detta kommer att gå så himla bra, nu lever jag på den känslan. Vet att jag måste försöka tänka på mig själv lite också, även om det är riktigt svårt. Men jag gör det för Malins skull, Jag måste själv ha krafter för att ge henne krafter.
Idag höll jag hennes hand hela tiden och tänkte för mig själv att jag hade superkrafter som sändes igenom hela hennes kropp och de kommer att hjälpa henne.
detta blir ett ganska långt inlägg, hoppas inte det gör något. kände att jag behövde skriva av mig lite och vet att det är många som undrar så kan lika bra skriva på.
-
Alla ni fina vänner, jag kan inte beskriva hur mycket ni ALLA betyder, tillsammans är vi oslagbara allihopa, "ALLIHOPA NU!"
Det blir antagligen jag som kommer skriva lite nu framöver, ska försöka skriva så mycket jag kan eftersom de närmaste dagarna inte får hälsa på Malin. Men kommer ha kontakt med mamma hela tiden.
MALIN <3 Mamma, Pappa, Micke, Susanne, Daniel, Farmor, Farfar, Mormor, Morfar, Moster, Jimmi, Julia, Susanne och ALLA ni andra Jag älskar er så himla mycket, VI ÄR OSLAGBARA VI TILLSAMMANS
och vi kommer att klara detta vi är så himla starka och med all positiv kraft, magisk kraft så kommer detta bli bra. Ni är de finaste i världen.
Skickar massor av värme, tankar, kärlek och kraft till er familj.
Kan knappast hålla tårarna tillbaka när jag läser det du skrivit! Jag vet hur nära ni är och ingen förstår malin mer än dig! Vi skickar styrkekramar och all krft vi har, tänker på er dagarna igenom! Lycka till! <3
Kan knappt hålla tårarna tillbaka när jag läser det du skrivit! Vet hur otroligt nära ni är och ingen känner malin bättre än du. Vi skickar styrkekramar och all vår kraft till er! Lycka till <3
Oj trodde inte det kom in första gången!
Sofie! Du är helt fantastisk! Jag beundrar dig verkligen för din styrka och allt du gör för Malin! Hon är verkligen lyckligt lottad som har dig! Men även den starkaste måste få bli arg och ledsen, slå och gråta. Du vet att jag är för dig om du behöver det. Även om det är som en slagpåse! allt för dig min finaste underbaraste älskade Sofie! <3 <3
Skickar värme, kramar och massor av positiva tankar till dig, Malin och hela er familj! Ni är SÅ starka!!
Sitter ocksa med tarar i ogonen. Det ar sa fint skrivet, man far verkligen en kansla for vad ni har tillsammans det ar omojligt att inte bli rord!!
Du kommer kanske inte ihag mej, det ar langesedan, sist jag sag dej och hela din familj var hemma hos mormor och morfar juletid. Ni hade fina "rutiga" julklanningar pa er och era blonda har satt upp jattefint ;) Sedan dess har ni ju blivit liiite storre, och annu finare, och vi har inte setts riktigt mer men vi sitter alltsa har pa andra sidan jorden i Singapore och hejar anda!!
Superpowerkramar till er alla!!! Halsa det till pappa ocksa ar du snall...
Sandra m. familj...
Så underbart fint skrivet, ni klarar det. Kramar till er alla...
Så fint skrivet... sitter här på jobb med tårar i ögonen! Håller tummarna!
Det var fint Sofie fortsätt skriva av dig så du blir stark för Malin. Detta går bra med all denna styrka vi alla sänder till er familj. Kram
Även om vi inte umgåtts direkt,så tänker jag mycket på er. Och vet att det kommer gå bra . Hälsa Malin så gott också. Kram från Maria n
Så glad och förhoppningsfull jag blir när jag läser om din starka känsla av att allt kommer gå bra, jag är övertygad om att tvillingar har ett alldeles speciellt förhållande till varandra, och ni har ju alltid varit oskiljaktiga. Var rädd om dig Sofie och ta hand om Malin också ; ) Kram
det var väldigt fint skrivet Sofie, tänker på er!
Ni klarar detta tillsammans! Hälsa Malin!
många kramar Ida i Helsingborg.
Vad fint du skriver Sofie! Det är inte utan att det trillar en liten tår... Malin är verkligen i de bästa händer både på sjukhuset och tillsammans med familj och vänner. Det är klart att det här kommer att gå bra, även om vägen kanske av och till blir lite kringelikrokig innan ni når ända fram till målet.
Kram till dig, dina systrar och familj
från mammas kusin Kicki
Tittar in på bloggen varje dag trots att jag inte känner er. Varje dag gråter jag, på jobb eller hemma. Men inte bara för att jag tänker på det tuffa ni går igen och den sorg det innebär, utan mest för att jag blir så rörd av allt stöd ni har omkring er och att ni orkar vara så starka och hålla alla andra uppdaterade om hur Malin mår. Ni är riktiga kämpar och söta som änglar, det här kommer att gå bra!
Massa styrka till dig med sofie!!
Underbara vänner, släkt, kompisar och alla ni andra som tittar in här på Malins blogg... Om ni visste vad det stärker oss alla och ger oss kraft att orka att ni är med oss... Ert stöd, era tankar, telefonsamtal, sms, mail mm betyder allt i detta läget... Jag lovar er att detta är inget man önskar någon att få uppleva, men med läkarnas kunskap och erfarenhet så vet vi att vi är i goda händer och att de gör allt de kan.. Det är tufft, men tillsammans är vi starka och tillsammans ska vi spränga målsnöret på vårt marathon.. Det kommer bli en lång sträcka att springa, men vi ska ta oss i mål.... Tack för att ni finns!! All kärlek i världen!!!
Ja Christina...Jag följer Malins Blogg varenda dag..Tycker det är fruktansvärt det Malin framförallt har drabbats av..och givetvis övriga familjen..Jag vet precis vad ni går igenom..(om du läser lite längre ner i bloggen så har jag varit inne o kommenterat innan )
Som du skriver..man önskar ingen detta..och vägen e oerhört lång tillbaka..Men det fixar Malin med all framgång som forskningen har gett..och allt stöd från er alla...
När jag läser Malins inlägg..så vinner din flicka mycke på det goda humöret hon har och VILJAN o HOPPET..Det är det sista som får lämna kropp o själ..
Och Sofie...Vilken kärlek du utstrålar till din älskade syster..men det ger er båda styrka att FIXA det här...
Och Malin...Jag vet att du fixar det här...Du e STARK..
En stor KÄMPAR KRAM till dej
// Ika
Fina Sofie...tårarna rullar ner för kinden när man läser vad du skrivit. Vilken lycka att ni har varandra, två helt underbara tjejer som stöttar varandra i vått och torrt. Tillsammans har ni en sådan enorm styrka som bara tvillingar har, det lyser om er. Glöm inte bort dig själv Sofie! Många kramar...
Vi tänker på dig Malin och alla er andra! Det går inte många minuter mellan gångerna jag tänker på dig. Johanna berättar hela tiden hur du har det och vad som händer dig och vi vet att du är i goda händer och att detta kommer att gå bra!!
Det är fint att läsa om all kärlek och styrka som finns runt omkring er..Många, många kramar!
Tänker på dig Malin, och din familj! Kämpa på! Många styrkekramar, Josephine Vorbau
Skickar massa varma tankar och styrkekramar från Oslo! Följer bloggen och jag tänker på er! Ni klarar detta! Kämpa! tillsammans är starkt! <3
Hej Malin och Sofie, vad jag blev glad när jag läste att du Sofie blivit undersökt och det var bra. Nu kan du ge Malin styrka bara genom att finnas för henne. Det känns så bra det du skriver och jag VET att Malin är på det ställe där man kan göra så hon blir bra. Jag har också varit där o vet vad dom kan. Kramar till er alla!<3
ALLIHOPPA NU!!!!!!
Massor med kramar till hela familjen! Malin, jag tänker på dej varje dag, och jag tänker positivt....saknar dej! Kram Annica(en av dina många kunder)
